Skidtur i vintersolen

Lada

 

Inget går väl upp mot att tillbringa en spontan semesterdag på skidorna i ett krispigt och blåvitt vinterlandskap! 🙂

Blå gryning

Blå morgon

I januari ger det första gryningsljuset ett nästan overkligt blått sken, och det, tillsammans med solens första gula färg, ger en otroligt fin kontrast till landskapet. Jag använde denna gång min gamla trotjänare D80:n, och hade nästan glömt bort hur fin den är. Den har faktiskt fått ligga på hyllan den senaste tiden och samla damm, men nu ska den få arbeta lite mer igen. Speciellt gillar jag den tillsammans med det 70-300 objektiv som jag har, och som gör att jag når låååååångt bort mot bergen i fjärran!

Blå morgon2

Eftermiddagsljus på Kronogårdsberget

Harspår
Uppe på berget ovanför Kronogård. När jag flyttade hit för…jisses – över 25 år sen! kunde jag, uppe från toppen av berget, lätt se Kronogård, Nuortejaur och Nuortejaursjön. Nu har träden växt upp så pass mycket att det är ganska svårt att hitta utsiktspunkter. För ett tiotal år sen höggs en del av skogen på södra sidan ner, så från den sidan av berget är utsikten ganska fin – om man tittar bortanför hygget. Jag minns när jag hade turridning med turister – dom såg aldrig hygget här uppe – dom såg bara utsikten. Det är kanske så vi infödingar måste göra – höja blicken!

Lutande

 

Granar

 

Spår

 

På skidorna längs sjön

Panorama_Nuortejaursjön

En skidtur i morgonsol, 20 minusgrader och dygnsgamla spår i snön.

Moln

Gryningsljus

gryning
nere vid sjön. Räven och ripan hade promenerat längs strandkanten under natten.

tjärnen
När jag kom upp på berget hade solen orkat stiga en liten bit till. Tjärnen låg frusen och kall. Iskristallerna gnistrade.

Så äntligen kom det…

norrsken

…norrskenet. Två bilder blev det. Sedan var det fantastiska skådespelet över.

Vår värdefulla natur

Träd

Rödhimmel

Motsol

Panorama2

Ännu en fantastiskt fin vinterdag idag. Även om månen inte är full längre och det har snöat nästan varje dag, så visar sig naturen från sin allra bästa sida så fort det blir klart väder. Jag var lite orolig under nyår, då temperaturen sjönk mot nollan, eftersom jag inte ville att all den vackra snön skulle rasa ner från träden. Men så blev det ju inte.
Jag fascineras över hur vackra himlar kan vara. När solen går upp eller ner och färgar den röd, ibland gul eller orange, eller ibland i någon underbar violett färg. Men även klarblåa sommarhimlar med molntussar eller stråk är otroligt fina. Och inte ett moln är likt det andra. Såna himlar ger mig en enorm längtan efter sommaren.
Uppe på berget kan man se milslångt, mot Rönnberg, Akkavare, Mader, Kikkejaur och Arvidsjaur. Horisonten är långt därborta, och träden pyttesmå. Det är storslaget och underbart, men jag känner mig ganska liten i allt detta stora. Men tänk ändå vad mycket vackert vi har, bakom husknuten och helt gratis. Ibland tror jag vi måste påminna oss själva om allt det fina och värdefulla som vi har. Och vara rädd om det. För vad vore vi utan den? Det finns ett indianskt ordspråk som säger:
När det sista trädet är fällt, den sista floden är förgiftad och den sista fisken är fångad, då först kommer människan att inse att hon inte kan äta pengar.

Fullmåne

Myren

 

Fullmåne i Reivo. Kvällen igår var helt magisk. Kallt, tyst, ljust och helt vindstilla. De snötäckta träden gav långa, vackra skuggor i månskenet. Jag fick lust att åka hem, packa sovsäck och lite käk och sedan tillbringa natten därute. Tänk att få sitta ute i december, i femton graders kyla, elda en hel natt och titta på detta fantastiska landskap.

Viken

 

Vägen

 

Dalen

 

Inramning

Vinterbilder

inramning

Det är vinterdagar som idag, som jag är så otroligt glad över att jag bor där jag bor. I och för sig är jag tacksam över det i princip varje dag, året runt, men vårt vackra vinterlandskap idag, påminde mig ännu än gång. Tack och lov för vår ordentliga vinter. Även om sommaren är min favoritårstid, så vill jag ändå ha vinter. Jag gillar att köra skoter, fotografera röda vinterhimlar och promenera i skogen, där granarna just nu är fulla av snö. Då det nu är fullmåne, kan man faktiskt gå inne i skogen även på kvällarna, även utan ficklampa.

utsikt

Uppe på Gausjaberget var det som vanligt en fantastisk utsikt. Det var helt klart värt besväret av dåligt skoterföre och en rejäl fläskläpp, som jag fick när jag körde skallen i vindrutan. Lite snö mot munnen och blodspottande, sen var man redo för nya fotoexpeditioner. Lite störd är man ju. Då det var första gången jag körde upp dit denna vinter, var jag tacksam över att grannarna banat väg för mig. Föret var inte det bästa, och spåret upp mot toppen var inte uppkört ännu. Jag fegade ur lite, då jag insåg att jag till hundratio procents säkerhet skulle köra fast på väg upp dit. Och tanken på fem kilometers promenad hem på skoterspår som inte riktigt bär tilltalade mig inte, så därför vände jag uppe vid tjärnen. Men utsikten var nog så vacker ändå.

himmel

Innan solen gick ner helt och hållet hann jag upp mot Nylidenberget också, även om jag inte körde ända längst upp. Här red vi med turisterna för ett antal år sedan, och dom såg aldrig kalhygget. bara den vackra utsikten mot Kikkejaur. Det gäller att se bortom det fula. Även ett kalhygge kan ha sina fördelar.

vinter

vinterutsikt

 

God Jul och Gott Nytt År!

Vintergranarvill jag önska Er alla!

 

https://bestvpncanada.ca/